Släpp kravet och prestigen – börja och gör många av en

Allas skålar - många!
Allas skålar – många!

Katji Lindberg gav oss en enkel skrivövning för att få oss att börja skriva. Bara börja och släpp på krav och prestige. Det påminner om vad Frida Berntsson brukar säga till oss när vi skissar, släpp tanken på perfektion, skissa på bara. Och gör många skisser. Samma tankesätt ligger ju i det experimentella arbetssättet också, vi provar oss fram och släpper tanken på att det ska bli något.

Idag fick vi i uppgift av Mac Johansson att tumma upp många likadana skålar i lera, välja ett verktyg och dekorera skålarna. Under ett par timmar arbetade vi  vidare med samma verktyg och fler tummade skålar. Det blev en hel del skålar gjorda idag. Det var kul att på kort tid få fram så många olika skisser. Att sticka lika många prover tar lite längre tid.

När det gäller mitt experimentella arbete lutar det åt att kommer jag att sticka i olika material. Jag vill arbeta vidare med att testa material och deras formbarhet. Nu har vi fått många inspirationsföreläsningar och förslag på arbetssätt för experimentellt arbete, nu gäller det att välja ett arbetssätt, fokusera och börja göra. Till handledningen på torsdag ska jag ha en plan klar som vi kan diskutera.

Mina skålar under dagens workshop
Mina skålar

Vi och ni som undrar varför – utställning i Gamla Linköping

I torsdagskväll tittade jag på utställningen “Vi och ni som undrar varför” i Gamla Linköping och fick träffa fyra av konstnärerna som gick ut HDK 2012. Dom berättade om arbetet med utställningsturnén och om sina verk i utställningen förstås.

Jag gillade särskilt formerna och materialen i Anni Foglerts textila arbeten “Så långt inuti, näst intill borta” med ärgad koppar och järn. Och Kristina Skantzes dockor “Skådespelare” i sidentrikå. Så säkra proportioner och uttrycksfulla ansikten.

Det var en inspirerande utställning för mej. Jag ser fram emot våra teckningspass med kroki, Skantze hade tecknat mycket kroki vilket säkert haft betydelse för proportionerna och uttrycket i hennes dockor. Och jag har fått se materialkombinationer jag inte sett förut.

Tre inspirerande möten

Under veckan har vi träffat tre personer Mats Sjöberg, Mats Nåbo och Ann-Sofie Svansbo som delat med sej av hur de arbetar experimentellt. Vad är det att experimentera? Att pröva olika saker och att reflektera över utfallet. Det behöver inte bli något av det mer än provbitar.

Ann-Sofies arbete utgår från materialet. Hon samlar på material som kan komma till användning längre fram. Och hon gillar naturmaterial som hon hämtar själv i naturen. Utifrån materialet prövar hon sej fram. Att provväva i vävstolen med olika grovlek på inslag är experimenterande. Eller att prova att kopiera en fårullsvante i vadmalstyg, i linnetyg eller organza. Samma vante men helt olika material och uttryck.

Mats Sjöberg pratade om att tvivlet är något som finns hos alla under skapandeprocessen, även hos honom. Han förespråkade att man ska ge sej själv ett problem att lösa, använda förebilder, reflektera över sitt skapande tillsammans med andra och att ha tålamod och inte ge upp. Och att man ska komma ihåg att berömma sej själv, ofta. Mötet med Mats gav många bra tips,  som jag ska försöka ta till mej.

Vi hade ett givande samtal med Mats Nåbo som anser att människan är född med skapandeförmåga men att vår kultur trycker ner den förmågan, redan i skolan. Leken är ett experimentellt arbete. Att växa upp med föräldrar som leker med andra vuxna på sitt jobb skapar en liten människa som tillåter sej att fortsätta leka hela livet. Idag skapar han undervisning, tidigare arbetade han med industridesign. Varje dag skissar han till morgonkaffet, det bara måste han göra eftersom skissande varit en del av hans liv alltid. Hans bild av skapandeprocessen som att man gungar, en pendelrörelse, där man gungar framat när man skapar och reflekterar över sitt verk när man gungar bakåt är något jag kommer bära med mej från vårt samtal.

 

Workshop med koncept

Igår fick vi pröva att vara någon annan person för en dag. Vi tilldelades en person som vi skulle lära känna och sedan gestalta en ljusstake utifrån den personens synvinkel. Ett intressant sätt att försöka se världen ur ett annat perspektiv.

Laverne Cox som jag fick lära känna är en amerikansk, transsexuell skådespelare. Hon arbetar för att belysa transsexuellas vardag genom att föreläsa om sitt eget liv och vägen från man till kvinna. En transsexuells vardag innebär ofta att utsättas för våld eller diskriminering.

Ljusstaken symboliserar man och kvinna i samma kropp genom huvudets två ansikten. Syftet är att väcka tankar och skapa samtal.

Strån från åkern, sjön och McDonalds

imageDagens workshop utgick från strån, vass, råghalm och plaststrån i form av sugrör från McDonalds. Instruktionerna var, välj ett av materialen och bygg ett torn, detta för att komma bort från det som halmarbeten vanligtvis associeras med –  takkronor och julprydnader. Det gick relativt snabbt att arbeta upp en form, tillskillnad mot gårdagens bildväv. Materialet kan användas till att skissa idéer med och resultatet är verkligen inspirerande tycker jag.

Titta gärna på Eija Koskis fantastiska Himmelis, halmkronor på finska, i bloggen kurbits.nu.