Mötet med materialet föder ideer

Sitter och läser i Pirjo Birgerstams bok inför litteraturseminarie. Längtar efter att få jobba med materialet i mina händer. Men nu måste jag läsa.

Men fastnar vid konstnären Gert Aspelins ord (s.124) om kärleken till materialen och:

det sensuella i materialet man arbetar med som konstnär..
[och hur] ..penseln börjar söka en färg man inte visste fanns där.

Han fortsätter:

Ja, det var ju inte meningen att det skulle bli något, utan det var bara ett materialprov. Men det utvecklade sej till en skiss av sig själv.

Kärleken till materialet man arbetar med, det kan jag känna igen. Aspelin pratar också om det som vi i kursen är mitt uppe i just nu. Experimenterande. Prover. Material.

Här någonstans finns nog mitt essätema. Jag var inne på temat experimenterande redan under Katjis workshop om essäskrivande.

Jaha, läser min rubrik till inlägget igen och inser att i läsandet och under mitt reflekterande föds också ideer. Om essätema. Det är ett materialarbete men med orden och mina tankar som material. Ett annat material än ullgarn….frågan är om jag längtar till orden och tankarna? Kanske inte på samma sätt som till ullen eller linet. Men jag gillar ju seminarier och diskussionerna, och utbytet av tankar. Men det skrivna ordet har en tröskel att ta sej över. Att få ner den tänkta tanken på papper kräver klarhet i tanken.  Jag gillar att arbeta med händerna i material.

Kroki – skapa former – Kropp i svart lintråd

MalinEngstromKroppisvartlintrad
Kropp i svart lintråd, Malin Engström. Foto från sculpturaldrawing.com
IMG_4556
Ytor ger formen

Kroki, att teckna av en människa, det är verkligen svårt men roligt. Att se proportioner och samtidigt helheten och att få ned dom på papperet är en utmaning. På förra krokilektionen provade jag att skissa ytor och få fram formen på det sättet, det var ett annat sätt att tänka än linjeteckning som det lätt blir när jag börjar skissa. Att sticka former som jag testat lite i kursen Rum och volym och nu i mitt experimentella arbete, det är lite som att skissa men i annat material än med penna och papper.

För några dagar sedan hittade jag Malin Engströms examensarbete på HDK Kropp i svart lintråd. Hon gillade att teckna och ville forma en kropp i svart lintråd, där de svarta lintrådarna efterliknar skissens linjer. Spännande. Och experimentellt. Inspirerande. Hennes hemsida innehåller text, bilder och filmer om processen. Ett fint exempel på hur man kan använda internet till att marknadsföra sina idéer. Hon arbetade bl.a. med sätt att få lintråden att hålla formen när gipsavgjutning hon byggde lintrådarna på skulle tas bort. Till slut valde hon att pensla trådarna med trälim. När det torkat kunde gipsformen tas bort, och hon hade en transparent skulptur av lintråd. En skiss men i lintråd.

Hennes arbete får mej att vilja testa att lägga till något till den stickade tråden för att få den att hålla formen. Hittills har jag velat få fram formen bara med materialet jag stickat med. Det var därför jag ville prova att sticka med det grova, tovade ullgarnet Fantti.

Igår började jag titta lite i Pirjo Birgerstams bok Skapande handling om idéernas födelse. En hel bok om skissandes betydelse. Hittade några rader på s. 84 om experimentellt arbetssätt som jag gillade. Klas Tham, arkitekt säger att

“..metoderna, det är det enkla, det kan man lära ut. Men det svåra är detta med förhållningssättet. Det är känsligare, det är mer personligt. det handlar om att våga vara i det kaotiska icke-vetandet en stund. Att slappna av och hålla på att leka lite. Att tänka på frågorna. Att vara öppen och nyfiken inför möjligheter. Att inte drabbas av en kramp och tro att man ska hitta på några märkvärdiga saker.”

IMG_4553-handledning
Handledning i måndags i KU-labbet

I denna kursen fick vi inledningsvis höra om sätt att arbeta experimentellt och hur personer arbetar. Nu tränar vi själva, vi övar på metoder. Men hur förhåller vi oss till det vi gör? Hur undviker man att krampa ihop av egna prestationskrav? Kan man välja det själv? Jag tror det. Man måste förstås arbeta på, inte bara slappna av, men samtidigt som man arbetar ha kul och lyssna inåt till vad som händer och idéer som dyker upp. Här har handledningsträffarna en viktig roll, när vi diskuterar vårt arbete, hjälper det oss att få ord på våra tankar i en avslappnad situation. Den här kursens bloggande liknar handledningsträffarna lite genom att vi ser och kommenterar varandras arbete. Det skulle kunna vara ett sätt att arbeta efter utbildningen, att ha ett bloggforum eller liknande tillsammans med några man känner där man delar sin process och diskuterar sitt arbete. Inte en öppen blogg alltså utan en sluten för den grupp man jobbar med.

Nej nu får det räcka med reflektioner, nu ska jag tillbaks till mitt experimenterande, sätta fart och arbeta lite till. Och ha roligt!