Kroki – skapa former – Kropp i svart lintråd

MalinEngstromKroppisvartlintrad
Kropp i svart lintråd, Malin Engström. Foto från sculpturaldrawing.com
IMG_4556
Ytor ger formen

Kroki, att teckna av en människa, det är verkligen svårt men roligt. Att se proportioner och samtidigt helheten och att få ned dom på papperet är en utmaning. På förra krokilektionen provade jag att skissa ytor och få fram formen på det sättet, det var ett annat sätt att tänka än linjeteckning som det lätt blir när jag börjar skissa. Att sticka former som jag testat lite i kursen Rum och volym och nu i mitt experimentella arbete, det är lite som att skissa men i annat material än med penna och papper.

För några dagar sedan hittade jag Malin Engströms examensarbete på HDK Kropp i svart lintråd. Hon gillade att teckna och ville forma en kropp i svart lintråd, där de svarta lintrådarna efterliknar skissens linjer. Spännande. Och experimentellt. Inspirerande. Hennes hemsida innehåller text, bilder och filmer om processen. Ett fint exempel på hur man kan använda internet till att marknadsföra sina idéer. Hon arbetade bl.a. med sätt att få lintråden att hålla formen när gipsavgjutning hon byggde lintrådarna på skulle tas bort. Till slut valde hon att pensla trådarna med trälim. När det torkat kunde gipsformen tas bort, och hon hade en transparent skulptur av lintråd. En skiss men i lintråd.

Hennes arbete får mej att vilja testa att lägga till något till den stickade tråden för att få den att hålla formen. Hittills har jag velat få fram formen bara med materialet jag stickat med. Det var därför jag ville prova att sticka med det grova, tovade ullgarnet Fantti.

Igår började jag titta lite i Pirjo Birgerstams bok Skapande handling om idéernas födelse. En hel bok om skissandes betydelse. Hittade några rader på s. 84 om experimentellt arbetssätt som jag gillade. Klas Tham, arkitekt säger att

“..metoderna, det är det enkla, det kan man lära ut. Men det svåra är detta med förhållningssättet. Det är känsligare, det är mer personligt. det handlar om att våga vara i det kaotiska icke-vetandet en stund. Att slappna av och hålla på att leka lite. Att tänka på frågorna. Att vara öppen och nyfiken inför möjligheter. Att inte drabbas av en kramp och tro att man ska hitta på några märkvärdiga saker.”

IMG_4553-handledning
Handledning i måndags i KU-labbet

I denna kursen fick vi inledningsvis höra om sätt att arbeta experimentellt och hur personer arbetar. Nu tränar vi själva, vi övar på metoder. Men hur förhåller vi oss till det vi gör? Hur undviker man att krampa ihop av egna prestationskrav? Kan man välja det själv? Jag tror det. Man måste förstås arbeta på, inte bara slappna av, men samtidigt som man arbetar ha kul och lyssna inåt till vad som händer och idéer som dyker upp. Här har handledningsträffarna en viktig roll, när vi diskuterar vårt arbete, hjälper det oss att få ord på våra tankar i en avslappnad situation. Den här kursens bloggande liknar handledningsträffarna lite genom att vi ser och kommenterar varandras arbete. Det skulle kunna vara ett sätt att arbeta efter utbildningen, att ha ett bloggforum eller liknande tillsammans med några man känner där man delar sin process och diskuterar sitt arbete. Inte en öppen blogg alltså utan en sluten för den grupp man jobbar med.

Nej nu får det räcka med reflektioner, nu ska jag tillbaks till mitt experimenterande, sätta fart och arbeta lite till. Och ha roligt!

Nio av tolv teknikerprover klara

Måndagmorgon, andra veckan av experimentellt arbete.  Igårkväll påbörjade jag materialprov nummer 10 av de tolv jag ska göra. Jag hade tänkt vara klar med alla tolv idag men i förra veckan gick torsdagen och lite av fredagen åt till att göra iMoviefilmen om vårt besök i Borås. Men det var lärorikt det med. Kunde inte ladda upp filmen på WordPress utan fick lägga upp den på en annan webbsite och länka från bloggen till den.

Just nu stickar jag med japanskt pappersgarn och ska göra dom tre sista stickproverna i det. Imorgon ska dom vara klara.

På bilderna så ser ni fiskbensmönstrad stickteknik, näverstickning och till sist honungskakemönster. Det grova ullgarnet ser spännande ut när man ser maskorna och strukturen. Samma ullgarn men i svart där ser man inte alls strukturen så bra.

Roadtrip Borås – 5 minuter t.o.r.

Luta er tillbaks och häng med tur och retur till Borås på 5 minuter: Roadtrip Borås

Filmen som jag gjort i iMovie, är från i onsdags när Malin, Tina, Ellen och jag åkte till Högskolan i Borås och fick se Smart textiles showroom med intressanta material och produkter. Sedan starten 2006 har ca 350 forsknings- och företagsprojekt genomförts. Väl värt ett besök. Vi fick också en visning av textilhögskolan.

IMG_4485-textile showroom

Arbetsplan – två stickprover om dan denna vecka

Lagt upp min plan nu. Här kommer den:

Mål med arbetet, att lära mej nya sticktekniker och prova nya material för att se hur dom fungerar och känns att jobba med. Sticka materialprover i storlek ca 15*15 cm. Totalt 3*4=12 materialprover. Valt sticktekniker som ger strukturer som verkar spännande.

Tidsplan: sticka två materialprover per dag med start måndag 9 februari. Har redan gjort två prover i honungskakemönster så jag har 10 kvar att sticka. Sticka två prover om dagen, så ska det vara klart denna vecka. Då har jag nästa vecka till fortsatt experimenterande.

Sticktekniker:

  1. stort honungskakemönster
  2. fiskbensmönster
  3. näverstickning eller alpstickning, inte bestämt ännu. Ska provsticka båda.

Material:

  1. Fabel, tunt ullgarn, vitt, stickor 2,5
  2. Eskimo, ullgarn lämpligt för filtning, vitt, stickor 4,5.
  3. Fannti, tovat ullgarn, vitt och svart, stickor 20 kanske? Vi får se när det kommer, jag väntar på leverans.
  4. Japanskt pappersgarn, vitt, stickor 4,5? Väntar på leverans.

Vi och ni som undrar varför – utställning i Gamla Linköping

I torsdagskväll tittade jag på utställningen “Vi och ni som undrar varför” i Gamla Linköping och fick träffa fyra av konstnärerna som gick ut HDK 2012. Dom berättade om arbetet med utställningsturnén och om sina verk i utställningen förstås.

Jag gillade särskilt formerna och materialen i Anni Foglerts textila arbeten “Så långt inuti, näst intill borta” med ärgad koppar och järn. Och Kristina Skantzes dockor “Skådespelare” i sidentrikå. Så säkra proportioner och uttrycksfulla ansikten.

Det var en inspirerande utställning för mej. Jag ser fram emot våra teckningspass med kroki, Skantze hade tecknat mycket kroki vilket säkert haft betydelse för proportionerna och uttrycket i hennes dockor. Och jag har fått se materialkombinationer jag inte sett förut.