På möbelmässan fastnade jag för Matilda Dominiques väv i jaquardvävd våffelbindning hos Ung Svensk Form. Hon har arbetat med vad som händer med strukturer när de förstoras i väven. Och hur långt kan man gå innan vävens tredimensionella form kollapsar. Spännande.
Katji Lindberg gav oss en enkel skrivövning för att få oss att börja skriva. Bara börja och släpp på krav och prestige. Det påminner om vad Frida Berntsson brukar säga till oss när vi skissar, släpp tanken på perfektion, skissa på bara. Och gör många skisser. Samma tankesätt ligger ju i det experimentella arbetssättet också, vi provar oss fram och släpper tanken på att det ska bli något.
Idag fick vi i uppgift av Mac Johansson att tumma upp många likadana skålar i lera, välja ett verktyg och dekorera skålarna. Under ett par timmar arbetade vi vidare med samma verktyg och fler tummade skålar. Det blev en hel del skålar gjorda idag. Det var kul att på kort tid få fram så många olika skisser. Att sticka lika många prover tar lite längre tid.
När det gäller mitt experimentella arbete lutar det åt att kommer jag att sticka i olika material. Jag vill arbeta vidare med att testa material och deras formbarhet. Nu har vi fått många inspirationsföreläsningar och förslag på arbetssätt för experimentellt arbete, nu gäller det att välja ett arbetssätt, fokusera och börja göra. Till handledningen på torsdag ska jag ha en plan klar som vi kan diskutera.
Under veckan har vi träffat tre personer Mats Sjöberg, Mats Nåbo och Ann-Sofie Svansbo som delat med sej av hur de arbetar experimentellt. Vad är det att experimentera? Att pröva olika saker och att reflektera över utfallet. Det behöver inte bli något av det mer än provbitar.
Ann-Sofies arbete utgår från materialet. Hon samlar på material som kan komma till användning längre fram. Och hon gillar naturmaterial som hon hämtar själv i naturen. Utifrån materialet prövar hon sej fram. Att provväva i vävstolen med olika grovlek på inslag är experimenterande. Eller att prova att kopiera en fårullsvante i vadmalstyg, i linnetyg eller organza. Samma vante men helt olika material och uttryck.
Mats Sjöberg pratade om att tvivlet är något som finns hos alla under skapandeprocessen, även hos honom. Han förespråkade att man ska ge sej själv ett problem att lösa, använda förebilder, reflektera över sitt skapande tillsammans med andra och att ha tålamod och inte ge upp. Och att man ska komma ihåg att berömma sej själv, ofta. Mötet med Mats gav många bra tips, som jag ska försöka ta till mej.
Vi hade ett givande samtal med Mats Nåbo som anser att människan är född med skapandeförmåga men att vår kultur trycker ner den förmågan, redan i skolan. Leken är ett experimentellt arbete. Att växa upp med föräldrar som leker med andra vuxna på sitt jobb skapar en liten människa som tillåter sej att fortsätta leka hela livet. Idag skapar han undervisning, tidigare arbetade han med industridesign. Varje dag skissar han till morgonkaffet, det bara måste han göra eftersom skissande varit en del av hans liv alltid. Hans bild av skapandeprocessen som att man gungar, en pendelrörelse, där man gungar framat när man skapar och reflekterar över sitt verk när man gungar bakåt är något jag kommer bära med mej från vårt samtal.
Dagens workshop utgick från strån, vass, råghalm och plaststrån i form av sugrör från McDonalds. Instruktionerna var, välj ett av materialen och bygg ett torn, detta för att komma bort från det som halmarbeten vanligtvis associeras med – takkronor och julprydnader. Det gick relativt snabbt att arbeta upp en form, tillskillnad mot gårdagens bildväv. Materialet kan användas till att skissa idéer med och resultatet är verkligen inspirerande tycker jag.
Titta gärna på Eija Koskis fantastiska Himmelis, halmkronor på finska, i bloggen kurbits.nu.
Heldag med att väva ett självporträtt i rya och tuskaft var kul. Pilligt och svårt först men efterhand gick det lite bättre. Min ryaväv såg ut som skäggiga damen mot slutet av dagen, men jag klippte och formade ögat och glasögonbågen,det blev lite av en 3D-effekt.
Man kan arbeta experimentellt genom att ge sej själv teknikuppgifter och arbeta t.ex. 8 h med varje teknik. Och verkligen ge varje teknik den tiden även om den känns svår eller tråkig inledningsvis. Det här är nog lite så som jag brukar jobba. Jag ger mej själv en uppgift och gör en tidsplan. Men det brukar ta lite tid för mej att bestämma mej för uppgiften, men resultatet brukar blir bra.
Nu funderar jag på stickning, broderi eller konceptarbete med matematiska former liknande Kleinflaskan som jag stickade i kursen Rum och volym. Men jag har inte bestämt mej än. Men det börjar bli dags. Efter denna veckas workshops klarnar det nog.
Kristin Wiberg 