Igår berättade Amica Sundström, arkeolog och textilarkivarie på Historiska museet om ett medeltida broderi från 1400-talet. Ett altarbrun, som smyckade framkanten på altaret i Askeby kyrka. Utställningen heter Prakt och fägring stor med makalösa broderier, på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum.

Amica gjorde en föremålsanalys av broderiet och vilka tolkningar som hon gör av symboler och detaljer. Hon berättar också om broderitekniker, samma sömmar som vi syr fortfarande idag, t.ex. läggsöm. På broderiet finns detaljer t.ex. en stämpel på baksidan som dom inte vet vad den betyder…den kunskapen har glömts bort. Genom sin analys ger hon oss en bild, sin tolkning av samhället och föremålets roll vid den tiden.

Ett fantastiskt föremål var det, så gammalt. Ett hisnande perspektiv. Hur var samhället och livet för dom som tillverkade broderiet. Vilka var dom som satt och sydde stygn på stygn, timme efter timme. Upprepning. Vad tänkte dom? Deras arbete var sannolikt ett beställningsarbete, dom fick troligen betalt för sitt arbete. Inte mycket, materialet var den stora kostnaden, men lite lön fick dom nog. Själv utbildar jag mig i formgivning och har suttit och stickat maska på maska idag, timme efter timme.  Upprepning. För att utbilda mig. Liknande arbete men många år emellan.

Vilka föremål finns kvar från vår tid om 600 år, i framtiden? Och hur kommer de att tolkas?