Sitter och läser i Pirjo Birgerstams bok inför litteraturseminarie. Längtar efter att få jobba med materialet i mina händer. Men nu måste jag läsa.
Men fastnar vid konstnären Gert Aspelins ord (s.124) om kärleken till materialen och:
det sensuella i materialet man arbetar med som konstnär..
[och hur] ..penseln börjar söka en färg man inte visste fanns där.
Han fortsätter:
Ja, det var ju inte meningen att det skulle bli något, utan det var bara ett materialprov. Men det utvecklade sej till en skiss av sig själv.
Kärleken till materialet man arbetar med, det kan jag känna igen. Aspelin pratar också om det som vi i kursen är mitt uppe i just nu. Experimenterande. Prover. Material.
Här någonstans finns nog mitt essätema. Jag var inne på temat experimenterande redan under Katjis workshop om essäskrivande.
Jaha, läser min rubrik till inlägget igen och inser att i läsandet och under mitt reflekterande föds också ideer. Om essätema. Det är ett materialarbete men med orden och mina tankar som material. Ett annat material än ullgarn….frågan är om jag längtar till orden och tankarna? Kanske inte på samma sätt som till ullen eller linet. Men jag gillar ju seminarier och diskussionerna, och utbytet av tankar. Men det skrivna ordet har en tröskel att ta sej över. Att få ner den tänkta tanken på papper kräver klarhet i tanken. Jag gillar att arbeta med händerna i material.


Dagens workshop utgick från strån, vass, råghalm och plaststrån i form av sugrör från McDonalds. Instruktionerna var, välj ett av materialen och bygg ett torn, detta för att komma bort från det som halmarbeten vanligtvis associeras med – takkronor och julprydnader. Det gick relativt snabbt att arbeta upp en form, tillskillnad mot gårdagens bildväv. Materialet kan användas till att skissa idéer med och resultatet är verkligen inspirerande tycker jag.