Tänk att tre veckor kan innehålla så mycket. Våra sex veckors fältstudier har följts av tre intensiva veckor med olika uppgifter,  exempelvis diskussioner och planeringsmöten inför bygge av montern till Möbelmässan i februari. Mycket prat med varandra om uppsatsteman. Djupdykning på universitetsbiblioteket inför vårens uppsatsarbete i jakt på om någon skrivit redan om det just jag är intresserad av. Julmarknad i dagarna fyra med kundmöten och försäljning i fokus. Litteraturläsning, redovisning och diskussioner om designhistora. Handledningssamtal om mitt fördjupningsarbete inom stickning. En tredagars fotokurs med produktfotografering, kamerainställningar och bildredigering. Kanske kommer det något mer i bloggen om detta framöver.

Det egna fördjupningsarbetet med stickning har jag arbetat med först de senaste dagarna. Idag blev jag klar med botten på min korg, det som är höstens s.k. slutprodukt. På bilden ser ni hur botten formas genom att jag minskar antalet maskor på min väg in mot bottens mitt, eller cirkelns mitt som man också kan se det som.Rent praktiskt så började jag arbetet i höstas med att sticka runt runt i en cirkel. Det kallas rundstickning med sticktermer. Materialet har växt till efterhand som varven har blivit fler och mina tankar har vandrat när jag har stickat. En hel del har hunnit tänkas under arbetets gång. I takt med att materialet har ökat på så har det sökt sina egna former och jag släppte efter ett tag min plan att montera hela korgen på en kvadratisk träbotten. Istället låter jag materialet finna sin egen form. Jag känner att jag vill låta det röra sig, jag vill inte tvinga fast det i en statisk form.

Efter en lång väg av stickande, maska för maska, tråd för tråd, där jag ibland backat tillbaka genom att repa upp, har jag nått fram till stickningens centrum, den sista maskan. Jag kommer nu att tänka på hur Jan Sjögren beskriver slöjdprocessen som en cirkulär rörelse, där man med jämna mellanrum backar tillbaka och gör överväganden, för att sedan gå framåt igen. Min process med stickandet runt runt, där jag ibland backat har tillbaka genom att repa upp för att ändra något, kan ses som en sorts gestaltning av Sjögrens slöjdprocess. Haha, nu blev det metanivå av det hela. Det här är lite av hur det är nuförtiden, att jag arbetar med saker och så ser jag på mig själv eller andra liksom utifrån och kommer på mig själv med att fundera på hur och varför vi gör som vi gör. Jag kommer att tänka på saker vi läst, det plingar liksom till i huvudet av tankar och kopplingar.

Vår utbildning är helt suverän och ger oss så mycket av teorier, möten med personer och diskussioner. Och så vi måste hela tiden skriva och resonera, reflektera över, och motivera vad vi gör. Vårens uppsatsarbete blir en ytterligare möjlighet att utveckla vår förmåga på detta område. Det har hänt mycket med mig under dessa två och ett halvt år jag gått programmet.

Och javisst ja, tidigare i veckan berättade våra lärare för oss om sitt eget skapande arbete utanför sin undervisning genom en PechaKucha. Det är en presentationsteknik där varje person pratar till 20 stycken bilder och 20 sekunder per bild totalt 6 minuter och 40 sekunder. Ett snabbt och informativt presentationsätt. Efter att 5-6 talare pratat så kan publik och talare mingla tillsammans och fortsätta samtalet vilket vi gjorde över en kopp glögg och godsaker som våra lärare bakat. Mycket trevligt och intressanta samtal!

Nu tar jag julledigt några dagar. God jul till er alla därute!