Kroki, att teckna av en människa, det är verkligen svårt men roligt. Att se proportioner och samtidigt helheten och att få ned dom på papperet är en utmaning. På förra krokilektionen provade jag att skissa ytor och få fram formen på det sättet, det var ett annat sätt att tänka än linjeteckning som det lätt blir när jag börjar skissa. Att sticka former som jag testat lite i kursen Rum och volym och nu i mitt experimentella arbete, det är lite som att skissa men i annat material än med penna och papper.

För några dagar sedan hittade jag Malin Engströms examensarbete på HDK Kropp i svart lintråd. Hon gillade att teckna och ville forma en kropp i svart lintråd, där de svarta lintrådarna efterliknar skissens linjer. Spännande. Och experimentellt. Inspirerande. Hennes hemsida innehåller text, bilder och filmer om processen. Ett fint exempel på hur man kan använda internet till att marknadsföra sina idéer. Hon arbetade bl.a. med sätt att få lintråden att hålla formen när gipsavgjutning hon byggde lintrådarna på skulle tas bort. Till slut valde hon att pensla trådarna med trälim. När det torkat kunde gipsformen tas bort, och hon hade en transparent skulptur av lintråd. En skiss men i lintråd.

Hennes arbete får mej att vilja testa att lägga till något till den stickade tråden för att få den att hålla formen. Hittills har jag velat få fram formen bara med materialet jag stickat med. Det var därför jag ville prova att sticka med det grova, tovade ullgarnet Fantti.

Igår började jag titta lite i Pirjo Birgerstams bok Skapande handling om idéernas födelse. En hel bok om skissandes betydelse. Hittade några rader på s. 84 om experimentellt arbetssätt som jag gillade. Klas Tham, arkitekt säger att

“..metoderna, det är det enkla, det kan man lära ut. Men det svåra är detta med förhållningssättet. Det är känsligare, det är mer personligt. det handlar om att våga vara i det kaotiska icke-vetandet en stund. Att slappna av och hålla på att leka lite. Att tänka på frågorna. Att vara öppen och nyfiken inför möjligheter. Att inte drabbas av en kramp och tro att man ska hitta på några märkvärdiga saker.”

I denna kursen fick vi inledningsvis höra om sätt att arbeta experimentellt och hur personer arbetar. Nu tränar vi själva, vi övar på metoder. Men hur förhåller vi oss till det vi gör? Hur undviker man att krampa ihop av egna prestationskrav? Kan man välja det själv? Jag tror det. Man måste förstås arbeta på, inte bara slappna av, men samtidigt som man arbetar ha kul och lyssna inåt till vad som händer och idéer som dyker upp. Här har handledningsträffarna en viktig roll, när vi diskuterar vårt arbete, hjälper det oss att få ord på våra tankar i en avslappnad situation. Den här kursens bloggande liknar handledningsträffarna lite genom att vi ser och kommenterar varandras arbete. Det skulle kunna vara ett sätt att arbeta efter utbildningen, att ha ett bloggforum eller liknande tillsammans med några man känner där man delar sin process och diskuterar sitt arbete. Inte en öppen blogg alltså utan en sluten för den grupp man jobbar med.

Nej nu får det räcka med reflektioner, nu ska jag tillbaks till mitt experimenterande, sätta fart och arbeta lite till. Och ha roligt!